A near-naked Knight in knitted armour, a gnawed
knife in hand and a knowing smile, kneels in the
the nave, the keel of the castle. Needles of
noon-light, piercing the numerous nightgowns of
the nobility; the knight, a norseman, dances
with the three norns. Nostalgia's bell tolls it's knell,
never releasing its grip. New notions pass this
november, winter nosing in the heel, muscles knotting
in the cold night. Norwegian by part-blood, the
knight knocks on the door, nocks the arrow,
nocturnals beware. The norm is never normal,
neither for him nor for the gnarled 'knappers
howling 'Nevermore!'. Knaves nicknames
the knight.
Rejoice! No longer is the jigsaw of her mind jinxed! -
Just now, just jury, joyful judge, we laid our eyes upon a pair
of windows of the soul so fair and jovial, like shimmering jewels, -
stronger then any Jovian - and as if a chorus of jaybirds spoke -
from the bottom of our jocund hearts, our minds jolted. -
Gyring, we cannot control the jesters in our stomachs,jostling
the thoughts of Judgement. Jabbing at the problem, we, you the jury, -
and I, the speaker, see that the problem is no mounstrous jabberwocky, -
only a will-o-the-wisp, a jack-o-lantern, a jabiru. So fear not! -
Gaze into her eyes with jazz, jitterbug and
hej
det är en sak jag måste få prata med dig om vi kan -
inte fortsätta träffas såhär tänk vad alla skulle säga
jag -
nej jag gillar dig det är inte du
men
men
det är inte jag heller det är dom -
alla de andra fiskarna i akvariet
vad skulle dem tro om de såg oss här tillsammans i den lilla borgen
eller ifall dem såg oss den där gången vi var bakom skattkistan
det -
det är en sak jag måste få prata med dig om vi kan inte fortsätta -
träffas såhär tänk vad alla skulle säga
det är
är inte dig
Det var ju drygt. Jag menar, hur kan dem göra såhär mot mig? Mot oss, lillebror! Utfrysta!, som om det inte är nog kallt att vandra här ute, broder, så långt borta från allt och alla. Uteslutna, bortkastade, exkluderade! Vi har förpassats till de smutsiga massornas skara!
Så otroligt tarvligt.
Degraderade, broder! Nedtryckta, älskade följeslagare. Vi dansar väl lika bra som alla av de andra? Vi är inte det snabbaste paret, och kanske så rör vi oss inte lika komplext som många andra - men vår dans är unik, själsfrände, unik genom en lutni
I sitt lilla skrymsle
sitter hon och hennes
läppar
bleka som höstlöv i dimma
rör sig i takt med ögonens
rörelser
över det svarta och det vita.
Förpassad, bortglömd
och nedtryckt av
kummelgastarna
som löper amok på
hennes scen.
Epikern frågar
inget svar
Etikern frågar
inget svar
Vad gjorde han som var så hemskt?
Inget svar följt av varken besked, upplysning, insikt
eller
svar. Hennes scen står tom.
luften blir rök när jag andas ut vattenånga rök vattenånga rök när jag var liten lekte jag att jag rökte när det var såhär kallt SKITVÄDER jag brukade låtsas att jag rökte medan hon log och log och tog ett nytt bloss paket efter paket leende följt av skratt följt av rökhosta fan vad jag saknar henne de där jävla tobaksbolagen hur kunde de göra så mot henne? jag ska fan ge dem de ska känna helvetets eldar och de ska brinna och jag ska stå högst upp på ett berg och titta ner och se himmelen färgas orange av lågo
Waltzing the waltzes of the world, our Walloon, /
a whopping wrench from the west, wallows among willows and wasps. /
A town from whence he came where known as Wichita. Another: /
Washington. /
While whichever wyvern one will chose without withdrawal watches and warns, /
this wild will-o'-the-wisp wince and wilt with the wild wanderers. /
Wassail is more of his way, /
with washy water and wiggly wilfulness. He wiles and asks: "what else?" and "what gives?". /
Wheezing, this white paper, carte blanch - this whiz kid with his witty words and white-hot woo-woos – /
was seen whizzing through the White House, yelling "Wikipedia! Whenever